Jag ser inte.
Jag hör inte.
Jag talar inte.
Människan som inte mäktade älska sig själv.
Människan som aldrig kunde älska någon annan än sig själv.
Så till sist den som inte förmådde älska överhuvudtaget.
Tre sår att läka.
Tre vägar som valts.
Tre bekvämlighetslinor att hålla fast i.
Så snurrar mina tankar bakåt, inåt, runtom, utåt och framåt.
Och jag tänker att jag alltid ska våga se, höra och tala.
Hur mycket som än går mig emot.
Det enda jag kan förlora är min stolthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar