Jag vet inte hur det går till, men ibland blir det bara så.
Fullkomlig skönhet.
Missförstå mig inte, det är inte förälskelse.
Eller förförelse.
Bara hänförelse.
Min blick följer konturerna.
Pannan, näsbenet, kinderna.
Ögonens linjer - smekande - och de djupblåa irisarna.
Läppar som ler.
Försiktiga lockar.
Jag tappar nästan andan.
Är det ett naturväsen jag mött?
Jag vet inte.
Men jag vet att det är den vackraste jag sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar