Jag har väldigt svårt för människor som tror sig vara bättre än andra. Vars blick på den överviktige slår fast "dålig karaktär". Eller som i en dialog alltid tittar lite ner, himlar en aning med ögonen och förmedlar undertext på suckande utandning: nu är du där igen ...
Jag håller mig gärna borta för de som anser sig ha finare titel, smakfullare hem och mer väluppfostrade barn. Som positionerar sig. Som entusiastiskt pratar själv, men gäspar när någon annan gör sin röst hörd.
Jag tycker det är knepigt med människor som tycker att tystnad är bästa svaret. Och jag ogillar skarp de som tillåter sig komma med 'sanningar' utan att de efterfrågas. Såsom "du är en bra människa, men du gör dåliga val".
Men till varma, vänliga, ödmjuka människor dras jag som ett bi till söt honung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar