Jag när en dröm.
Jag har inte förstått hur det blev så här, men jag vet när allt började.
Och sen dess har tanken rört sig i utkanten av mitt sinne, länge.
Det var en het dag.
Solen rev upp damm från marken, de smala asfaltsgångarna ångade.
Vi tog oss upp till toppen av berget och såg ut över det magnifika landskapet. Skikt efter skikt av toppar. Blånande, bländande.
Vi satte oss i en slags amfiteater och väntade.
Sen hördes vingslagen.
Jag slutade nästan andas.
Fullkomligt bergtagen. Hypnotiserad. Och förtrollad.
Efteråt var det som om en drog började spridas i mig.
En tanke. En längtan. En dröm.
Nu har den fått fäste.
Nu vet jag att jag måste lära mig detta en dag.
Jag vet också var.
Och drömmen har fått ett ord:
Falkenering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar