Nej, det sitter inte i blodet.
Jag har inte växt upp med det.
Men satan vad jag fascineras av det.
Ljuset i Norrland.
Vit vit vit ligger snön.
Böljande över sjöar och älvar.
Dignande från hustak.
Belastande grenar och toppar.
Lika ljus är himlen.
Solen varm i sitt strålande vita.
Vi plöjer igenom, pulsar över, vilar ovanpå.
Och sakta dalar solen bakom orörd mark.
Idag är jag liten och låg.
För jag måste snart återvända till mitt gråa stenlandskap i söder.
Fylld av ljus, fylld av luft, fylld av närhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar