Det har inte bara seglat in en man i mitt liv. Utan två. Två!
Ni anar kanske ...?
Lyckoruset när två killar kommer ner från rulltrappan på flygplatsen med varsin dragväska i handen. Värmen i hjärtat när båda somnar tryggt, medan bilen rullar i 10 km/h in mot Norrtull. Den självklara kärleken när jag bäddar ner först den ene, sen den andre i varsin säng. Jag sjunger lite för båda och känner den ena kroppen efter den andra bli tung och lugn.
Nu sitter jag i köket. I natten, i mörkret, i tystnaden.
Men inte ensam.
Jag är rikare än rikast.
För inte en, utan två, har idag sagt till mig:
Jag älskar dig.
Den ene sa det bara med lite ljusare röst.
Och på barnspråk ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar