Sådärja!
Nu dog telefonen.
Precis när allt börjar hetta till och alla vill nå mig.
Men jag bara andas ut och tänker:
Så skönt.
En liten stunds tystnad.
Jag har aldrig riktig förlikat mig med telefon-livet ...
Behöver apparaten i tjänst, men föredrar samtal öga mot öga. Samtal där jag ser hur det leker i ögon, rycker i mungipor eller kanske darrar i underläppar. Där jag är delaktig med fler sinnen än hörseln, som ju är lite nedsatt och som konkurrerar med både sus och surr.
Och så tycker jag om att skriva.
Tack och lov för att datorn fungerar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar