Nu är jag trött. Ganska mycket faktiskt.
För jag har flyttat myror.
Inte en.
Inte hundra.
Utan nästan tusen.
Gissar jag.
Nej, en myra är inte särskilt tung.
Inte ens tusen är någon match för mina rätt vältränade biceps.
Men nu levde myrorna ett glatt liv på och mellan det kasserade taket, det som legat i en hög bakom stugan sen tre år tillbaka. Svart och varmt och böljande vågigt. Jag ser framför mig hur de lekt i nedförsbackarna, vaggat sig i vågdalar och fått schysst myrbensträning på uppåtvägen.
Ergo.
Nu har jag i dagarna tre släpat ner bit för bit av mitt ex-tak till stranden. Fyllt min stora båt tills jag knappt såg fören, kört iväg i två omgångar till återvinnings-bryggan och släpat upp allt på kajen. Inklusive myror.
Och nu sitter jag på min trappa och undrar om de är skitförbannade på mig på grund av denna tvångsutvisning. Eller om de rent av är tacksamma?
Vem vill inte vidga sina vyer lite då och då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar