Alla sover och jag är vaken.
För jag är pigg.
Det är nu jag vill umgås. Prata i telefon eller bredvid varandra i soffan. Låta några ljuslågor fladdra stilla, hålla om en kopp varmt te, och lägga fötterna i nåns knä.
Jag vill berätta om det goda skrattet som gavs mig ikväll, samtala om hur viktigt det är att vi skrattar. Inte dissekera eller genomanalysera, inte låta missöde och svartsyn få utrymme i mitt sinne. Jag vill prata lätt och ljust. Eller bara vara lite tyst.
Det är nu jag vill kramas.
Min hud vill bli smekt och mitt hår rufsat i.
Jag vill känna hjärtslag och andetag tätt intill.
Men alla sover.
Imorgon däremot, då är alla pigga och på väg.
Nästan alla i alla fall;
Mig är det ingen idé att prata med innan klockan 10 ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar