Tankar i natten

Jag vill bara skriva. Skriva, skriva, skriva.

Vakna på morgonen, klä mig i något mjukt och följsamt, göra en stor kopp te och sätta mig vid tangenterna. Ge mig av ut efter lunch, till luften, till naturen. Pyssla lite i hemmet under resten av dagen. Umgås. Se en film.

Sen, när allt tystnar, fortsätta. Skriva.

Och så vill jag älska. Lägga en hand mot en rygg. Andas i ett öra. Känna kropp mot kropp.

Vakna på morgonen, möta en morgongrumlig röst, försvinna åt varsitt håll, – en dag, två dagar, en vecka. Men alltid återvända med berättelser och längtan. Se en film. Älska.

Sen, när avslappningen sprider sig genom kroppen, fortsätta. Skriva.

Teknisk störning

Kände irritationen komma, var på väg att skriva något bittert någonstans. En upprörd facebook-status kanske. Eller ett beklagande blogginlägg. Eventuellt få till en kort och slagkraftig tweet. Jag tänkte utgjuta lite frustration över ett tekniskt fel på internetbanken, som nu har pågått timme ut och timme in, – för här ligger ett par räkningar som bara måste betalas.

Men tanken varade bara någon sekund.
En fläkt som drog förbi, ett fladder i min ljuslåga.
Ett drivande mörkermoln som skuggade och skymde min sikt.

Sen tänkte jag:
Nej, jag vill inte utnyttja mitt skrivande till mentala spyor.
Jag vill inte använda sociala medier såsom slasktrattar.
Jag vill inte fylla mig själv med slagg - jag vill tänka på det som är gott.

Ska ett gäng ettor och nollor få rubba min balans? Nu, i denna tid som är min, denna min bästa tid som är nu?

Nej. Teknisk störning gör mig inget.
Mänsklig disharmoni däremot.

Men det har jag ingen.

Midnatt

Vandrar hem genom den lilla staden med de låga husen och breda gatorna. En gräsand går bredvid mig en stund. Ljud av måsar och doft av vår. Går lite vilse - har ännu inte lärt mig hitta till nya lyan. Men natten är mjuk och len. Luften mild, vinden har lagt sig och regnet upphört.

Jag bara är. Helt lugn. Fylld.
Tänker på allt som är bra. Inte det som är dåligt.
Är tacksam för det jag har. Inte missnöjd med det jag inte har.
Ser det som är gott i varje människa. Inte fel och brister.

Väl hemma, sittande i sängen med rufsiga lockar, benen i kors och datorn framför mig, ivrig knattrandes in dagens blogginlägg, skrattar jag till. Plötsligt ser jag mig själv som en tjockare och betydligt mindre välklädd Carrie Bradshaw.

Take me away

Likt små knott svärmar alla tankar i skallen. En mening kan helt oförklarligt dyka upp från ingenting - som när jag rörde i middagsgrytan under kvällen och tänkte:

Jag är fullständigt klar över att begreppet TÄNK OM... kan ha två helt skilda innebörder.
(Vad jag nu ska med det till.)

Egentligen vill jag ta semester från tankarna - skicka iväg dem till ett tankekollo - ... få vara ifred! Slippa det ständiga surret av prioriteringar, beslut och synpunkter. Vila från uppstickande möjligheter och fantasier. Ta time-out från strategier, ansvar och logiska slutledningar. Pausa problemlösandet och filosoferandet. Inte ifrågasätta allt.
Helt enkelt vädra därinne. Blåsa rent.

Istället vill jag KÄNNA.
Svepas iväg i en känslostorm värre än löpsedlarnas snökaos, vältra mig i upplevelsevågor, sjunka djupt ner i det passionerade varandet.

Eller också vill jag sova gott...

Så:
Godnatt små knott på min dataskärm.
Nu släpper jag er fria att ge er ut i nattliga lekar...

En översättares mod

Till sist gjorde jag det.

Efter att ha suddat blyerts på 60 sidor, där jag skrivit in texten två gånger - först i svagt grå och sen med mättat svart - efter detta stod jag inte ut. Nio timmars oavbrutet arbete vid köksbordet (inte nosen utanför porten en enda gång på hela dan) skapade desperation.

Våghalsigt kastade jag mig ut i ett skriftligt bungy-jump, slängde blyertsen åt sidan och satte tuschet direkt på notbladet. En gång fick jag använda tipex - inte mer.

Jag kände mig mycket modig.
Men har ännu lite kramp i suddaxeln...

Ibland måste du ge dig

okej tjejen, så här gör vi:
sätt fingrarna på tangenterna
blunda
töm skallen
låt det bara komma
och du ska se att ut flödar den vackraste text
ord som sjunger
sida vid sida ett hav
utblick
vidablick
allt du rör vid

men
-
vaddå?
gick det inte?
nå gå och lägg dig
du märkliga tröttsamma högpresterande
lilla människa

Timeout

Rolls Roycen är på service (det är vad jag kallar min laptop, förlåt jag döper allt - fånigt kanske, men det roar mig) och själv drar jag iväg på äventyr. Alltså paus i bloggandet. Kommer snart tillbaka.

Och förresten: inte ska du väl sitta inne framför datorn nu, denna gyllene sensommarmånad? Lev! Andas! Älska! Skörda!

Nu

...är jag sakta på väg ut ur den arbetsbubbla som pågått i stort sett dygnet runt i sex veckor. Tröttheten är påtaglig: jag rinner över för minsta lilla själsliga retning. Jag tar mig upp ur sängen som vore jag 100 år. Jag går som om jag behöver en rullator.

Men jag är förbaskat nöjd och förbolt harmonisk: arbetet var utan undantag fullständigt lustfyllt, lagkamraterna mänskligt och professionellt strålande, samspelet mellan de olika delarna klockrent, och adrenalinet fick rinna till av en alldeles lagom dos dramatik.

Resultatet: succé utöver all förväntan - både för det stora och det lilla projektet.

Nu vill jag skriva igen.
Kanske återberätta nåt från sommaren?
Betraktelser över naturen som ger mig kraft?
Eller - vilket vore likt mig - utveckla nya tankar, trots att jag idag är övertygad om att jag aldrig nånsin kommer få några fler idéer...

I alla fall: nu är bloggen igång igen!

Vandra ensam

Om ingen lystrar när du kallar, vandra ensam.
Vandra ensam, du min vän, vandra ensam.
Om alla hukar rädda, om ingen vågar tala,
Tappa inte modet fast deras blickar viker undan -
Säg öppet med ensam röst vadhelst du tänker.

Om alla vänder sig ifrån dig och flyr,
Och inte kastar ens en blick tillbaka,
Och inte ser hur dina bara fötter sargas
Av törnen där du banar dig en väg igenom djungeln,
Låt ändå inget rubba ditt beslut, min vän.

Om ingen tänder några lyktor för dig
Där du vandrar på din väg i stormig natt,
Om alla dörrar stängs igen framför dig
Låt hellre åskan slå ner och antända ditt bröst
Och brinn i mörkret, du min vän, brinn ensam.

Av den indiske nobelpristagaren Rabindranath Tagore

Synlig i cyberspace

Nätet är farligt. Du är fullständigt exponerad, alla kan se och dra slutsatser av dina handlingar.

Du kanske lever i ett förhållande men leker med tanken att det finns något annat för dig, något bättre. Du söker kärleken. Och så trycker du tummen upp på facebook, eller kommenterar en bild på en vacker kvinna/man, och vips har du gått bakom ryggen på din partner och det är för alltid dokumenterat. Vem litar på dig, om du en dag lämnar ditt gamla liv och går in i ett nytt förhållande?

Eller så är du singel och längtar efter ett omtumlande möte; du publicerar bilder på dig själv med bar mage (gäller både kvinnor och män, i båda fall gäller förstås att magen är snyggt skulpterad), och du får uppskattande kommentarer under din bild, en hel lista av kärleksförklaringar som inte rymmer ogrumlad kärlek, enbart kättja.

Och vad gör en blogg? Öppnar dörrar till en människas inre, låter vem som helst promenera runt och ta för sig. Fantisera. Granska. Tugga i sig och spotta ut.

Jag går inte bakom någons rygg längre. Livet har lärt mig att alltid vara fullständigt rak och ärlig, och varsam om de människor som betyder något för mig. Jag söker heller inte sexuell bekräftelse via längtande bilder och lockbeten. Men jag låter mig synas genom mina ord, och har mer än en gång gråtit över en kommentar som velat mig illa.

Plötsligt fick jag lust att lämna cyberspace.

Minns mig

Jag har läst en oerhört gripande bok: "Fjärilen i min hjärna" av Anders Paulrud. En liten, liten poetisk skrift, full av kärlek och sorg på samma gång. Det är kanske därför jag inte varit så sprittande glad idag.

Författaren - jaget - är döende i cancer och tar avsked av sitt liv, sina minnen, sina förmågor. När han är borta finns boken kvar, och i den bevarad en bit av hans själ - hans fjäril. Det är nog det vackraste testamente jag läst.

Och jag tänker: om jag dör, hur minns ni mig då?

Stäng min hemsida och min facebook - men låt bloggen vara. Tänk om nån vill tränga in i den som en gång var jag? Gå tillbaka i mina web-fotspår och läsa denna blandning av personlig dagbok och berättarlysten krönika?
En vuxen dotter - eller kanske ett barnbarn.
Nån som missade mig när jag pågick.
Eller nån som bara snubblat över mig i cyberspace.

Låt mig vara öppen.
Låt mig finnas kvar.
I alla fall en bit av min fjäril.

Varför jag aldrig köper lotter

"Fru Micu har i halva sitt liv spelat på lotto. Sedan hon gått i pension har spelandet växt. Hon har alltid vetat att en stor rikedom en gång i livet kommer att hamna i knäet på henne. Eftersom det börjar bli sent, tror hon alltmer på det. Hon väntar varje onsdag i rödblommig söndagsklänning på att resultatet av dragningarna skall offentliggöras. I tamburen står hennes bruna lackskor för att hon snabbt ska kunna kliva i dem när lottobudet ringer på. För det mesta ringer det inte alls på hela förmiddagen, för att man i huset numera känner till hur speciellt känslig denna dag är. Om om det händer, då är det på sin höjd brevbäraren eller en glömsk granne som vågar sig fram till dörren. När fru Micu i sin söndagsstass långsamt stänger dörren inifrån, är hon bedragen ytterligare en gång."

Ur Herta Müllers "Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv"

Vem vill bli miljonär - egentligen?

Såsig, dåsig, slö.
Oinspirerad. Oengagerad. Omotiverad.
Idétorka, fantasilöshet och allmän tomhet.

Får man använda en livlina i bloggsammanhang?
Eller låta publiken rösta och se vad majoriteten kommer fram till?
Möjligen presentera fyra ämnen, och låta datorn plocka bort hälften så att det bara finns två kvar att välja emellan?

Nej, jag bloggar inte ikväll, helt enkelt.
Imorgon kanske inspirationen kommit tillbaka.

Till alla er Salanders därute

Hacka, googla, söka, surfa, chatta, knattra...
Nätet är ett samlat universum av en tangenttryckande befolkning, oberoende av gränser och politik.
Amatörerna finner formuleringar.
Autodidakterna finner vägar.
Experterna finner frågor.

Och jag får en lista med sökord.
Gissa: vad händer t ex om du googlar följande ord:

• ljudeffekt passerande ambulans
• en fot in
• tavla med båt uppdragen på land och en tunna
• handduken i midjebandet kock
• hål strumpa
• tåspetsskor sexigt
• skott rakt i tinningen
• dråpliga trafiksituationer
• ibsendrama
• göra ett streck rakt ner med tangentbord
• ängssork

? ? ? ? ?

Jo - du kommer till den här bloggen.
Orden sammanfattar flera års berättande och betraktande - rätt väl inringat, eller...?

Tack i alla fall Google Analytics för värdelöst men lustifikt vetande!

fantasi

jag är en varm vind mot din frusna bröstkorg
en svalkande källa för din heta lust
jag är solen och månen på en oupptäckt världskarta
en mässingsorkester
myrra och vin

jag är glittret i ögonvrån, leendet kring din mun
det skuggande trädet och mörkret som döljer
jag är trasan du kastar
sången du ratar

jag är rädd

Hänt i advent, sista delen

Så kom den till sist, dagen som har väntats på, och den lilla staden vid ån hade prytt sig i sin allra vackraste skrud.







Allt var enkelt och lugnt, ingen stress, inga irritationer, god mat, några få presenter, lagom med rus- och sockerfrossa. (Jag förstår inte varför julen måste laddas med sån överdrift.)

Hänt i advent har gjort sitt.
Jag ber om ursäkt om skvallret har varit tunnt. Om det varit klent med vass humor, skarpa repliker och smarta iakttagelser. Tröttheten har tagit ut sin rätt. Det är bra med några dagars paus nu.

Tack för att du har läst 2009!
Och jag hoppas innerligt att du följer mig vidare in i nästa decennium...

Rimverkstad

Mer tips! Här kommer Catarina - rakt upp och ner's RIMSERVICE.
Saknar du något? Skriv i kommentaren, så svarar jag med ett rim till din julklapp!
;-)

Det känns rätt klent att komma sent
Dock ger det frid att va' i tid
(en klocka)

Låt nu tummarna få slita
Om du skurkarna vill nita
(playstation-spel eller liknande)

Livets kriser, sorger, trubbel
Trollas bort av detta bubbel
(en flaska champagne)

Olika falla ödets lotter
Så här föll dom för Harry Potter
(bok eller film med... - ja, ni fattar)

Känner du dig som en kratta
Slå dig ner på denna matta
(spikmatta)

Den här kan man se
Ja - en vers! (De va de'!)
(DVD-film)

Vad sjutton ska jag klurigt skriva
För snajdigt rim till denna skiva?
(CD)

Är det trassligt, tovigt, snurrig
Blir det enkelt flott och burrigt
(hårborste)

Snart din blick ska följa raden
Som författats här på bladen
(en bok)

Äsch; dammet hopas, inget händer
Kom, vi drar till fjärran länder!
(en resa)

Tags verser, julklappsrim, rimstuga

dogfight

du blottade tänderna för några ögonblick
jag trodde verkligen att du log
sen kände jag hugget
så bekant
så exakt placerat
och med svansen mellan benen
kröp jag tillbaka in i mitt hörn

operation vinter

jag lägger mig här
naken i snön
och låter din vassa tunga
rista ett snitt
mellan mina bröst

lyfta tunn hud, seg muskel
bända isär revben
och till sist
- äntligen -
spränga hjärtats fördämning

Utsikt

ett gryn
en liten smula
i min hand
jag tittade och såg något stort
men mina ögon
har spelat mig många spratt
genom åren

nu tomt
bara ristade linjer
utslitna sår
men det gör mig inget
för jag satt inlindad i en filt
när snön föll
och var på riktigt