Jag som leker som ett barn och dansar som en vild tonåring! Jag som har älskat utan tanke på morgondagen! Jag som ständigt går på upptäcktsfärd i varje vrå, i varje gränd, i varje ögonkast!
Nu 46 år och redo för ättestupan.
Men så tänkte jag att även hon kommer att skrynklas till en dag. Att den som klagar på mitt åldrande garanterat kommer dit själv. Och att jag är mer lugn och harmonisk än jag nånsin varit förut - helt och fast övertygad om att jag klarar vilka svårigheter som helst.
Ändå... Jag har varit ung. Jag har varit ganska vacker. Och för att hela världen ska veta, och se förbi en och annan fartrand, tänker jag nu publicera en bild på mig själv som jag nyligen fick av en ungdomsvän. Varsågod: Catarina - rakt upp och ner för 30 år sen.
5 kommentarer:
Men... att inte skillnaden var större!?
Well, du är ju lika vacker nu... Trivs man med sig själv så syns det på utsidan också :)
Förresten, häng med i projektet som jag ska försöka hålla liv i 2010 ut!
http://analogabetraktelser.blogspot.com/
Men söta söta du.
Vi som såg dig live redan som femtonåring...vi ser ju att du är dig precis lik...
...bara lite vackrare.
*varmt skratt*
Jag skrev inte detta för att få mothugg - men tack ändå! Yta är bara yta, det vet vi alla. Det viktiga är vad som finns bakom.
Du var väldigt söt då, men vackrare nu.
Skicka en kommentar