Jag vet att det är oattraktivt med en hulkande 46-åring, men ingen såg mig - puh... I smyg, i ensamhet, har jag storgråtit framför Emma Thomsons porträtt av Ellinor i Ang Lees film "Förnuft och känsla" efter Jane Austens bok med samma namn.
Stråkar, empire, hårkrus och hästar med böjda halsar - ja visst. Men också en stark skildring av en kvinna som är innerligt god och ansvarstagande emot alla, som håller sina egna känslor under stark kontroll och som inte tror att hon är värd att älskas.
När hon till sist inser att hon är en mans förstahandsval, då brister hon. Och då brast även jag.
Snälla, säg att det inte bara händer i romaner eller på film...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar