Spanien 2: Form och familj

30 personer (och en hund), 3 - 75 år med fem olika modersmål, samlades i en trädgård utanför baskiska Bilbao. En tredjedel var nya för mig, ändå hörde alla till samma familj. Två spanska kindpussar och vi blev fullkomligt förtjusta i varandra. Det är det där med blodet, ändå.

Så höll vi på i två dar, pratandes och sjungandes, lekandes och debatterandes. Och ätandes den godaste hummer, den möraste oxfilé och den smarrigaste chokladtårta...

Efteråt tänkte jag att det här är det bästa jag vet: kasten mellan samtal om filosofi, religion, politik, konsten och livet - både det som varit, nuet och framtidsdrömmarna. Och på samma gång: lekarna, buset, fantasin, den kreativa och mänskliga galenskapen.

Jag tycker om min släkt - alla är otroligt skarpa, smarta och varma. Men jag publicerar aldrig foton på nån jag känner på bloggen. Istället får det bli bilder av Form: vi pratade länge om spansk arkitektur och formgivning, min kusin och jag - Spanien har en drivkraft här som vi saknar i Sverige.

Inte konstigt att dotter M varje dag utbrast:
"Å vilka snygga hus! Här vill jag bo."

Landet




Staden




Det nya



Och ändå. Den allra skickligaste arkitekten är havet...