fredag, november 12, 2010

Mitt liv som svensk film (sann historia, från idag)

Tidig morgon.
N till skolan, strax efter M.
Äter fil i ensamhet då telefonen ringer.

Det är M. Hon har halkat, blivit blöt, är på väg hem igen för att byta kläder, men kommer för sent om inte jag kör henne till skolan, kan jag det? Såklart jag kan.

Strax efter stressad dotter genom dörren, bråttom bråttom, jag slänger på mig en jacka, lämnar nyckeln i låset, startar bilen och väntar in ombytt M utanför porten.

Vrrooooom iväg. M hoppar ur, precis i tid till första lektionen. Kör hem. Ser fram emot att återuppta avbruten frukost och parkerar bilen på vanlig plats.

Men... lägenhetsnyckeln?
Den har ju M.

Så gick det till den morgon jag besökte en högstadieskola utanför Stockholm iklädd pyjamas...

Och nej: jag är inte det minsta rädd för att göra bort mig!

1 kommentar:

Kia sa...

Så härligt att få börja lördagsmorgonen med ett gapskratt!

Och ja...jag kan faktiskt se dig skutta i skolkorridorer i söt pyjamas.
Lite du, liksom.

Kram!