Snöklädd park. Ljusslingor i träden, skimrande installation av hjärtan och spännande ljusprojektion på kyrkväggen. I övrigt mörkt, lite snöyra i luften. Förtrollande, som i en amerikansk rom-com. När som helst kunde en snöboll kastats emot mig av en lekfull man i duffel och stickad halsduk - i fantasin.
Ögonen ser och förstår: vintern är här, och ja, den kan vara magisk. Men hjärtat skriar: neeeej! Jag är inte klar med sommaren ens! Var det sommar i år? Minns inte. Blev det höst? Svag förnimmelse av klar luft och bländande släpljus. Men när var det? Var befann jag mig när det pågick? Och hur ska jag kunna omfamna vintern om jag inte upplevt varken sommar eller höst, jag som vill leva i samklang med varje årstid.
Svaret är som det är: jag har arbetat mig genom naturens olika skiftningar. Jag har ångat på, plöjt fram, projekterat, ansvarat, dirigerat, snurrat runt i mitt eget ekorrhjul, frossat i pupp-stadiet, bubblan, skyddslapps-seendet. Skyll mig själv. Jag har själv valt.
Skaffa mig ett liv.
Eller... - är det här det liv jag är menad för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar