stillhet
allt rämnade
ljuset fladdrade till och slocknade
dörren stängdes
det blev kallt
undran
som ett chocktillstånd
nu en sorgesång
till måsskri
och lördagsskratt
jag ristade ditt namn i min bröstkorg
nu pulserar saknaden
men en hinna ska lägga sig till skydd
och kvar bär jag dig
som inget annat
än
ett
ärr
1 kommentar:
Å så vackert skrivet! Som din pappa önskar jag att hinnan blir tjock och stark och att du mycket snart träffar en som är dig värdig.
Skicka en kommentar