I den bästa av världar gör vi allt för att våra medmänniskor ska må bra. Vi ger värme och stöd, vi fyller tomhet med innehåll, vi uppmuntrar och sporrar.
Vi dömer inte hunden efter håren. Kommenterar aldrig vikt, klädval eller livets spår i ansikte och på kropp. Tvärtom, vi gör varandra vackra.
Vi visar förståelse för andras svårigheter och gläds åt deras framgång. Uppriktigt och utan självömkan applåderar vi andras succéer. Vi respekterar oliktänkande, men tillåter oss att ge ett kärleksfullt motstånd. Vi lever oss in i varandras situation.
Vi älskar.
Men kärlek är en kunskap, som inte alla självklart fått ta del av. Som en karaktär säger i Dowton Abbey:
"Love is like riding, or speaking French. If you don't learn it young, it's hard to get the trick of it later."
Så blir några barn vilsna vuxna.
I värsta fall hatiska.
Och så fortsätter samhället att blöda, brinna och skälva ...
1 kommentar:
Tänkvärda ord i en värld som är så orolig och skör, allt verkar hända nu på en o samma gång
mvh Kristina
Skicka en kommentar