Det har varit dagar där mått använts flitigt ett tag.
Teskedar och litermått, decilitrar och knivsuddar. Julen kräver sin planering, mycket skall tillverkas som sen stoppas i munnen. Svensk jultradition är - förutom dyrkad Walt Disney från 1958 - att äta och dricka i enorma mängder.
Så har jag också måttat. Och mättat.
Och njutit.
Men våra känslor har ingen volymenhet.
Det vi upplever, det som drabbar oss - allt bara är.
Svävande och obestämt, utan mått, benämning eller kategorisering.
Så vaknar jag till en klar dag, med sol och snö utanför mitt fönster.
Öppnar mig för livet.
Känner mig upprymd. Tacksam. Varm. Längtande. Kärleksfull.
Utan att ha en aning om vikt, mängd eller längd.
Just som det skall vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar