Ingen årskrönika rinner genom mina fingrar.
Backspegeln är ointressant annat än som eventuellt facit för lärdom.
Nuet bultar och vibrerar.
Färgar mina kinder röda.
Jag drar ett djupt andetag och fyller mig med ruset.
Vill jag se framåt?
Möjligen en aning.
Kanske sticka upp fingret i luften och känna hur vinden leker. Skota in och trimma för att få styrfart. Undvika att stångas i motvind.
Varje dag är ett nytt äventyr.
Och jag står packad och klar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar