Man måste pussla ihop sig själv. Smälta samman barnet, ungdomen och den vuxna.
Ta den lilla i handen, omfamna all den troskyldiga godhet, lekfullhet och känslighet som alltid funnits kvar där inne. Trots slitage, tyngd och törnar.
Vara stolt över den unga, modiga och rättrådiga som visste precis hur allt var. Den pågående verkligheten har lärt ut nyanser, men inget är utsuddat, bara lite tilltufsat.
Man måste vara styrkan i sitt eget liv.
Hel.
3 kommentarer:
Vara tillfreds med den vuxna som ständigt ifrågasätter och analyserar, utvidgar sitt synfält, tar tag och ställer allt tillrätta. Som låter hjärtat tala och insikter bestämma, som utstrålar energi till alla runtom.
Men som måste räkna till 10 med jämna mellanrum, för att finnas kvar, länge.
Älskade pappa!
Så sanna ord det var länge sen jag besökte några bloggvänner, har haft så mycket annat att göra tränar numera regelbundet på gym och har börjat teckna" igen, som jag gjorde mycket i min ungdom, ritar snygga tjejer i snygga kläder,då hinner man inte blogga så mycket. Läser också mycket böcker.
ha en bra vecka
kram kicki
Skicka en kommentar