Jag var på Åland, på målarläger, en sommarvecka strax efter en jobbig tid, då jag plötsligt drabbades av en glasklar insikt: konstens uppgift är att visa människorna ljuset. Bara tanken läkte min tilltufsade själ, och strax efteråt upptäckte jag hur lätt det var att måla allt det ljusa med oljefärger. Aldrig mer akvarell!!!
Men det där var länge sedan. Åren har gett mig nya perspektiv och erfarenheter, och ett tag frossade jag i blodfyllda romaner, olyckliga slut och mörka bildberättelser.
Så blev det midsommar 2007, ännu en sommar efter en ohyggligt svår tid, och jag stod på ett berg och såg solen gå upp ur havet. "Nu befinner vi oss på en problemfri nivå!" sa min - av frisk luft och öl lätt förfriskade - syssling. Och vips; allt kom tillbaka till mig.
Sedan den morgonen har jag hoppat över mjuka, havsformade klippor, grävt ner fötterna i het, nästan vit sand och länge vilat blicken på varje guldskimrande lövverk i solnedgången. Så nu är det nog dags att plocka fram oljefärgerna igen. För att välja ljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar