Ibland har jag varit på ett sprittade glatt humör. Då har han busat tillbaka med knuffar i sidan och spjuveraktiga blickar. En gång, när jag var helt tom och fullständigt omotiverad, bara tittade han på mig. De mörka bottenlösa ögonen granskade mig länge under tystnad. Sedan kom det som en liten nick, samtidigt som jag kände energin åter vakna i min kropp.
Och nu är jag på väg dit igen. Till stallet.
Till den varma, kloka, starka vännen i spiltan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar