En vän sa en gång till mig att hon hade kommit fram till att meningen med livet var att förverkliga sina barndomsdrömmar. Jag tyckte att det lät fullständigt logiskt. Tanken på att drabbas av vissheten att ingenting blev som man tänkt sig, då när man precis är på väg att säga adjö till sitt liv, är ohygglig. Den skrämmer mig, betydligt mer än själva döden i sig.
Teorier är en sak, praktik är en annan - som vi alla känner till...
En hel del har jag uppnått på drygt 40 år. Det är åtskilligt jag är stolt över, glad för och som jag aldrig skulle kunna leva utan. (Mina döttrar, förstås. Den äldsta frågade häromdagen: "Mamma, har du levt ett tragiskt liv?" Jag kunde ärligt svara: "Absolut inte!")
Men det finns mycket kvar! Till exempel: jag har alltid velat vara sommarpratare i P1. Så håll utkik, en dag kanske jag äntligen är med på listan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar