Rösten i huvudet

Scen 1 (sängen)
- Klockan är halv sju. Upp och iväg, bruden!
- Men alarmet ringer först om en halvtimme...
- Du är redan vaken. Vad väntar du på?
- Tänkte kanske ligga och dra mig en stund -
- Lägg av. Du är vaken och pigg. Sätt igång!

Scen 2 (kontoret)
- Ok. Bara att börja.
- Men det är ju så mycket roligare att skapa en film om äventyret förra veckan!
- Spelar ingen roll. Webben skulle ha uppdaterats för flera dagar sen.
- Bara en liten stund?
- Nix. Det andra har högsta prioritet. Business before pleasure, you know.

Scen 3 (kontoret kl 14.00, uppdrag slutfört)
- Du. Det kurrar.
- Men jag har ingen lust.
- Nänänä. En normal människa hade gått på lunch för två timmar sen.
- Jamen jag håller på med filmen! Titta vilken fin presentation av projektet det blir.
- Jaja... Men du måste inte göra det precis just nu. Gå och ät människa!

Scen 4 (sen eftermiddag, tillbaka på kontoret efter en sväng till slottet)
- Gympa-pass om en kvart.
- Jag vet inte om jag orkar... Måste jag?
- Jaså, du är en latmaja nu också?
- Nej, eller jo, eller så här: jag har ju faktiskt gått i massor av trappor idag.
- Gills inte. Nu får du lägga på ett kol. Seså, ta din bag och skynda dig!

Visst. Det som behövdes göras blev äntligen gjort, jag fick i mig mat och känner mig glad och stark efter motionspasset.
Men när rösten började komma med små gliringar om vad som syntes i den stora spegeln i gymsalen, ja då bad jag den faktiskt att hålla käften!