Vaga minnen av min barndoms bilar, mammas klänningar, av cigarettmärken eller spritsorter och av (vad man tyckte då) extremt vågade tidskrifter klarnar allt mer. Jag - som har fullt upp med att hinna leva här och nu - tycker om att stanna till några minuter om dan och se tillbaka.
Nostalgi? Icke. (Mitt 60-tal var ödsligt och mitt 70-tal gräsligt, innan teatern kom in i mitt liv i alla fall.) Men roligt! Och lärorikt.
Så tack Farbror Sid! Du får mig som popart som tecken på min uppskattning. Motivet är autentiskt 60-tal även om tekniken andas 2008...
2 kommentarer:
Blev helt ställd när jag kom in hos dig... en hel blogpost bara om mig och min blogg... Nu blir jag nästan lite rörd... Tack!
Jag trodde också att lusten och materialet skulle ta slut... men jag ser att det istället lätt växer.
Att det är skoj beror mycket på att du och andra tycker det är skoj att kika in en stund och minnas... och ge lite feedback.
Jag började nog med det retrospektiva bloggandet, just för att jag också hade och har fullt upp ute i verkligheten just nu... då blev bloggandet ett bra sätt att väga upp det hela.
Du är värd all cred du kan få!
Du och Risken Finns läser jag dagligen - ni behövs som komplement till alla kvinnliga bloggare med tema heminredning, poesi eller relations-ältande (typ jag själv).
Måtte ditt arkiv vara en bottenlös källa! (Förresten hade vi just en Ford Taunus för länge sen...)
Skicka en kommentar