Det blir mörkt så fort nu. Och jag fryser. Om händer, fötter, näsa. Kör hem ensam från kompisen på Kinnekulle som har hus och man och katt. Men det finns inga svårigheter i mitt liv. Jag handlar färsk kycklingfilé, tar en varm dusch, hettar upp olja i wokpannan och tänder stearinljus omkring mig.
Det är värre för de där ute. De utan hem. De utan resurser. De ensamma.
Hur kan jag hjälpa? Jag ger pengar, jag lämnar kläder. Sedan sitter jag förmodligen med allt för mycket mat i magen på julaftonskvällen, omgiven av de jag älskar, omsluten av trygghet.
I mitt kvarter ligger en frikyrkoförsamling.
På anslagstavlan sitter ett stort anslag: FIRA JULEN MED OSS.
När jag läste det första gången grät jag.
För att mänsklig godhet finns.
Tags: advent, jul, hemlös, uteliggare, stadsmissionen, pingstkyrkan
2 kommentarer:
Ja det är värre för dem där ute .Här istaden finns en uteliggare med en hundvalp.Har försökt med kommun tidningen polisen utan resultat.För två veckor sedan var mannen inblandad i ett fyllebråk .Valpen sprang gnyende bland sparkar och knytnävar. Den natten fick en sömntablett föra in mig isömn. P S Läser och följer Dig varje kväll Du är en fin och känslig person.Följer Dig genon mitt nyckel hål. Må som bäst.
Din berättelse hugger i mig. Kan ingen hjälpa honom? Och valpen?
Det är så svårt ibland.
Men det finns godhet och vänlighet. Vi får aldrig trubbas av eller bli likgiltiga, utan måste se verkligheten runt om oss, försöka göra det vi kan, och alltid själva vara så hederliga som vi förmår.
Tack för att du läser min blogg. Jag skriver för att jag har ett behov av att skriva, men också för att bli läst - så klart.
Skicka en kommentar