Det gula huset med de goda bullarna. Det röda med blå knutar där den nära vännen alltid håller dörren öppen. Det stora vid älven med obegränsade möjligheter till nytt skapande. Allt är som vanligt.
Utom att vi gör på fem dagar det som tar en månad att få till. Att vi sätter punkt, för mig efter elva år i rad. Att vi dessutom tampas med ett av världens mest kända verk, och jag är fullkomligt ointresserad av hur det brukar göras.
Det kanske inte är så konstigt att jag ligger sömnlös ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar