Bokslut

Ibland, men inte för ofta, ska man titta i livets backspegel. Se vad som är passerat, avslutat, över.

Och ibland får man plötsligt syn på en mapp som ligger kvar öppen. Som glömdes. Eller förträngdes. En som aldrig hamnade på sin riktiga plats i arkivet.

Utan bitterhet och utan sorg lägger jag stilla ihop blad efter blad. Vissheten att det som var det vackraste av vackra, det skönaste av sköna och det sannaste av sanna blev täckt i tjock svart lava efter det stora utbrottet. Begravet under aska. Livlöst.

Jag blåser lite på minnet, och svagt därunder skimrar färgerna igen. Det var gott. Också.

Nu säger jag tack och hej då.
Inget gammalt ska hindra mig.