Vi kryssar fram utmed stenlagda leder, över fallfärdiga broar, mellan fladdrande snitslar och genom svårforcerade hinder. Ibland helt ovetande om väderstrecken, ibland precis på väg dit vi ska.
Liv är rörelse. Verklighet är förändring. Kärlek handling.
Själv cruisar jag fram; lugnt och stilla men intensivt glödande. Vet vart jag är på väg. Väjer för de hinder jag möter utan att ta blicken ifrån målet. Undviker stenskott och potthål. Väljer de bästa färdkamrater. Söker ingen genväg. Njuter av färden, att vara på väg. Trots tyngande ballast och onödig packning, det vi alla måste lära oss bära utan bitterhet.
Balans.
Och ansats.
Det är ännu några månader kvar tills jag måste gasa upp till högsta växeln.
1 kommentar:
Du har en inre gps!
Skicka en kommentar