När allt läggs till ro

Vinden sjunger utanför mitt fönster. Fingrar och tår är kalla, men värme pulserar i min kropp. Är det höst? Vinter? Ska det bli jul nu? Jag är förvirrad och lite vilsen, men det gör inget. Allt är väl.

Jag har fyllt mig med ljusa röster som målat fram toner i en barockkyrka, med sugande vibrato från känslig violinstråke, med dotter M's klingande skratt. Jag har upplevt sinnlighet. Jag vilar i minnet av vandring i sol och regn. Jag har skapat, skrivit och knutit till mig de bästa av medarbetare.

Året håller på att ta slut, men jag är rikare än någonsin.

"Jag vill leva utan galler, älska utan skyddsnät"

Vi var flera tusen. Vi stod upp, gång på gång i slutet av konserten. Och vi fick också extranummer efter extranummer. Spelglädjen gick inte att ta miste på. Det som kan låta lite städat på skivorna var helt vilt. Rock'n'roll i folkviseton.

Innan dess hade jag förundrats över hur många människor som ständigt fanns runt om mig. I tunnelbanan, så nära att jag hade kunnat ta på varenda en. På gatorna, där mitt skärgårdstempo sakta färgades av storstadspulsen. Vid uteserveringarna, där avslappnade söderbor satt med en gitarr eller en chailatte. Sen träffade jag en mycket kär vän och en mycket kär dotter.

Jag har lämnat ön, återvänt till fastlandet och sett Sofia Karlsson en varm sensommarkväll.

Tags Sofia Karlsson, Vitabergsparken, storstadspuls

Sturehof 20/8

Förväntningarna var höga - för ett år sen hade vi verkligen lyckats höja temperaturen rejält på Stockholmskrogens surströmmingspremiär. Bara så där, bara spontant. Nu var vi inbjudna speciellt huldran och jag, uppbackade av tre dragspelande män. Alltså hade vi repeterat.

Så här dan efter, lagom mosig i huvudet, känner jag mig mycket nöjd. Vi gjorde vårt jobb, och det med bravur. Huldrans pipa går förstås inte att mäta sig med, men jag klämde i med ett rivigt solo utan att tveka. Tunnbrödskungen fick sin årliga vals med armen om min midja. Dessutom åt jag fyra strömmingar och tyckte det var riktigt gott.

Alltså! Jag är värsta surströmmingsbaben.

Ps Förra årets inlägg om just detta läser du här...

Tårtkalas eller knäckebröd?

Igår såg jag Eurovisionsfestival. Idag lyssnar jag på Sofia Karlsson.

Nej, jag värderar inte! Men jag erkänner att jag lätt blir däst av gräddtårta, wienerbröd och glasstrut på samma gång, alltsammans flödande i ett hav av champagne som kittlar och spritter och sprätter och förgyller. Då är det befriande gott med en hårdbrödsmörgås. Och om jag måste välja mellan Disneyworld och en vindpinad klippa på ostkusten vet jag vilket hav jag kommer att stirra ut över resten av mitt liv...

Det enkla är det vackra.

Det vet Sofia Karlsson också.
Lyssna på sista spåret på CD'n "Visor från vinden".

Blott havet det vida kan läka de kvalfyllda bröst.