söndag, augusti 17, 2008

Sällsamheter

En efter en kommer de igen. Det som krossats har läkts, det som förlorats är glömt, det som brustit har helats. Förundrad står jag vid sidan om och ler. Lyckönskar och glädjs. Likt en Di Leva dras tankarna åt mirakel-hållet, men jag aktar mig för att gå för långt ifrån begripligheterna. Att hon, som jag trodde skulle gå sönder helt, nyss har gift sig gör mig alldeles varm inuti.

Men jag fattar inte hur det går till...

1 kommentar:

Unknown sa...

Tack för att du skrev detta.ger mig liten tröst för tillfället.