onsdag, februari 04, 2009

Att bevara sig själv

Förväntansfulla blickar:
Ge mig något, kom med en idé, skriv en text, titta på mig och få mig att blomma.
Din tid blir min tid. Du får ansvara för mig en stund. Å så roligt vi har.

Jag körde i sex timmar för att göra ett arbete jag egentligen inte hade tid med. Jag avsatte en ledig helg för ett projekt som jag klämmer in med våld. Nej, ingenting är fel, jag har ett otroligt rikt och roligt liv, men om jag inte får något tillbaka måste jag själv ta ansvar för att inte hyvlas ner helt och hållet.

Så nu får det bli skyddsutrustning som gäller.
Integritet, på gräns till avstånd.
Om sen någon vill ta sig innanför skalet någongång, då gäller det att knacka ordentligt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

"Om sen någon vill ta sig innanför skalet någongång, då gäller det att knacka ordentligt."

Den där känslan känner jag till alltför väl! knack knack!

Evelina sa...

Vad tror du händer under en "nära döden" upplevelse?

Berätta i min blogg :)!

Anonym sa...

Hej Catarina! Blev berörd av ditt inlägg. I know the feeling ... I botten på känslan skvalpar väl det egna behovet av att bli sedd. Alla relationer behöver ju växelverkan i någon mån - stark/svag, se/sedd, leda/följa.Annars återstår bara rollen som superwoman, och den är rätt ensam. Även en superwoman behöver en superwoman. Micka

Catarina sa...

Tack Micka.

Det är en jäkla balansgång det här att leva. Ibland önskar jag att jag varken tänkte eller kände så mycket. Enklare att bara vara en myra eller så... En supermyra kanske?

;-)