Cyklade i två timmar genom en europeisk huvudstad, märkt av 1900-talets historia. Hamnade till sist i en slottspark.
I näckrosdammen simmade svanar, änder och en sothöna. Lagerträd reste sig ur krukor med bladguld. Blommorna fyllde världen med regnbågens alla färger. Och de vita små runda statyerna log så vänligt.
Först vördnad, sedan lugn.
Och så, till sist, forsen.
Efteråt skrev jag i min bok:
Du som bryter ett motstånd och forcerar ett skal, är du beredd att sopa upp skärvorna från det som gått sönder?
1 kommentar:
Bara några få har förmågan eller kapaciteten att ta hand om de skärvor eller de revor de åstadkommer i nästans liv. Oftast får man samla ihop bitarna själv och lägga dem i det återvinningskärl som passar bäst. --Men då vet man också var man har dem.
Skicka en kommentar