På hotellet där jag nu bor doftar det lavendel och vanilj. Växter ringlar sig ner från krukor och byråer, uppstoppade fåglar och antika kungaporträtt turas om att dra ögonen till sig. Porslinsfigurer med vingar och blomsterkrans pryder toaletten där toarullarna förvaras i lika snillrik som snirklig tygkonstruktion. På serveringsvagnen finner jag frukt och pistagenötter. Brödet i matsalen vilar i en rund skål med vit linneduk, lamporna har barockprismor som extra dekor och på skänken står den häpnadsväckande samlingen av mjölkkannor; från 1800-tal till 70-tals design, uppställda i kronologisk ordning.
Det här är långt ifrån "Fawlty Towers". Det här är omtanke och vård. Det är engagemang och ingivelse. Det är ett HEM. Och när ett hotell blir ett hem, ja, då har man verkligen lyckats med sitt företag. (Sedan skulle mitt hem aldrig kunna se ut så här. Less is more. Men inte alltid!)
Och just idag mår jag så otroligt bra av att omslutas av alla dessa, med hjärtat uttänkta detaljer, bjudas på tårta av Uno och höra berättelser om 18 barnbarn. För idag är en speciell dag.
På mer än ett sätt...
1 kommentar:
Catarina
Med värme läser jag din betraktelse från den lilla staden från det lilla hotellet och känner och vet att där hör jag hemma.
Tack för att vi träffades och med hopp om att ditt hela går din väg så sänder jag en varm kram till dig
Marie-louise
Skicka en kommentar