Jag tror inte på paradiset. Eller rättare sagt: jag tror att vi redan befinner oss där. Att jorden, vår planet, är ett paradis. En levande kropp i ett kallt och stenigt universum, en plats där syre, vatten och värme ger liv, där mirakel sker dagligen i form av fotosyntes, kretslopp och befruktning.
Därför är det för mig ofattbart att människan håller på att förgöra allt det där. Jag gör själv vad jag kan för att vörda och vårda, men blir förbannad på att varenda äpple måste ha ett klistermärke, eller att halstabletterna ska vara inslagna i papper inuti själva påsen. Människan kan klyva atomer, byta organ med varandra och landstiga på månen - men varför kan vi inte se det allra viktigaste vi har, och använda all vår kunskap för att förvalta och bevara det?
Nej, jag kommer inte att bli politiker. Men jag kommer heller aldrig att släppa tanken på att också jag har ett enormt stort ansvar att bära. Jag ska köpa mig själv en utsläppsrätt i nyårsgåva.
(Läs mer om vad du kan göra för miljön på Svenska Naturskyddsföreningens hemsida:
http://www.snf.se/verksamhet/klimat/index.cfm)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar