Igår gick jag och funderade på vad jag skulle skriva om idag. Det är ju lite för enkelt att bara lista upp vad jag håller på med dag efter dag, även om det är ett vanligt bloggtema (vilket förstås är roligare att läsa om skribenten är en Uggla eller en Schyffert.... hur kul är det med en helt vanlig frilansande kulturarbetare?!?).
Jag bestämde mig för att leta i världen runt om mig. Och detta är vad jag hittade:
På pendeltåget pratar en ung kvinna högt med sin mamma i mobiltelefonen, hela vägen in till stan. "Förstår du inte? Han går bakom ryggen på sin familj. Han har bedragit sin fru i fjorton år, och du vet själv att det är fel. Du som har lärt mig att man ska ta ansvar för det man gör, men han får bete sig hur som helst, bara för att du säger att du älskar honom. Du är värd någon bättre."
Inne i Stockholm köper jag som vanligt ingenting av Bingolottomannen. Jag möter en kille med grönt, en med orange och en med blått hår. Jag går bakom en tjej med färgglatt randiga strumpbyxor och stor rosa fluffhatt på huvudet (är det Pippi?) och passerar först A-laget och sen en kvinna utan ben i rullstol. På Söder går jag förbi ett antal uteliggare. Jag ser en pappa försöka lunga ner ett skrikande barn och jag stöter i en dam med många kassar.
Sen tar jag paus från iakttagandet och ägnar mig åt humorshow några timmar. Men på vägen hem, vid midnatt, slås jag framför allt av att det är så lite adventsljus i fönstren. Och jag tänker: tomtebolyckan finns inte. Bara livet. Och det är som det är.
1 kommentar:
Tackar och bugar... för att det finns vanliga/ovanlig kulturarbetande som skriver från sitt hjärta.
Orkar inte läsa alla dessa (kändisars) bloggar, krönikor....
En vanlig dag i kulturarbeterskans liv kan var underbar...ja helt fantastiskt underbar...
/Tmannen
Skicka en kommentar