Är riktigt illa berörd av mordet på Benazir Bhutto. Kanske mest för att hennes mördare hjärntvättades till att tro att hans handling var god. Att han nu anses vara belönad, efter att ha sprängt sig själv i luften.
För länge sedan gjorde jag research i samband med en teater-
uppsättning, och hamnade på en grekisk-ortodox mässa i en förort till Stockholm. Intervjun med prästen efteråt kommer jag aldrig att glömma.
Så här lät logiken:
En människa som begår onda handlingar men tillhör församlingen får sina synder förlåtna och kommer till himmelriket.
("Även om man mördar?" - "Ja.")
En människa som gör goda handlingar men inte är frälst kommer till helvetet.
("Oavsett hur många liv du räddar, skyddar, tar hand om?" "Ja. Det spelar ingen roll vad du gör om du inte tror på Gud.")
Ingen, ingen kan någonsin få mig att acceptera att en människa dödas. Inte dödsstraff. Inte politiska schackdrag. Inte relaterat till gudstro, heder, martyrskap, vendetta, droghandel, ekonomi eller statsgränser. Varje liv är en del av framtiden, varje utsläckande av liv är en katastrof. Varje fläck på den humanistiska fanan är ett misslyckande för hela mänskligheten.
När jag skriver detta färgas tangenterna av blod. Skar mig i pekfingret imorse, det blöder än, elva timmar senare. Och jag förstår: det är mitt hjärta som blöder.
2 kommentarer:
Dina ord får mig till tankar som jag inte vill tänka,(men måste) mina tårar riner,det är så mycke jag tänker när jag läser din blogg!
/T mannen
Benazir var Pakistans hopp. Jag lider med mina vänner som i åratal dragit sina personliga lass för att få sitt land på fötter. De kom till Sverige för att utbildas av mig och mina kolleger. Vi var hos dem i Lahore och Islamabad. Då var Benazir premiärminister och de var lyckliga och förväntansfulla. Deras ansikten lyste för de såg ljuset i tunneln. Nu är allt mörkt, som i Somalia.
Vreden är stor inom mig, mot dessa vidriga som cyniskt utnyttjar en vidskepelse benämnd Allah Akbar. Deras mål humanismens förstörelse.
Skicka en kommentar