334

Det är helt enkelt svaret. Inte 42. Inte i betraktarens ögon. Utan 334.

DN skriver (2/9) om en ny forskningsupptäckt: män med gentypen 334 är mer benägna att vara missnöjda i och otrogna mot sina kärleksrelationer än andra. Monogama präriesorkar ställs mot promiskuösa ängssorkar, där de förra har större dos av hormonet vasopressin i hjärnan, vilket leder till ett belöningssystem där präriesorkarna känner sig lyckliga över att vara tillsammans med den de parat sig med, istället för att leta nya partners. (Vilken rörande och självklar sanning: att man tycker om att umgås även dagen efter sex…)

Hur detta sen kopplas till tvåbenta hannar är jag inte helt på det klara med, men tydligen är män med gentypen 334 mer ängssorksartade.

Jaha. Jag som trott att otrohet berodde på att mannen antingen tröttnat på sin partner och det liv han lever med henne och helt enkelt vill förändra sin situation, eller att han mår så mycket bättre av den spegling av honom själv som älskarinnan ger. Eller - framför allt - en kombination av dessa båda.

Men det är alltså 334. Dåså. Då behöver han inte längre ta ansvar för sina handlingar. Inte göra några aktiva val. Inte kämpa sig genom svårigheter och fortsätta växa tillsammans. Inte arbeta för att vara en mogen och rak människa som inte både vill äta kakan och ha den kvar. Det räcker med en lapp på köksbordet: ”334”. Hon kommer att förstå direkt.

Frågan är bara: vad ska vi kvinnor skylla på?

Tags otrohet, relationer, hormoner, 334