Det vackraste jag vet är mina döttrar i gränslandet mellan sömn och vakenhet. När jag lutar mig ner för att väcka med en puss på kinden, då ser jag det lilla barn som bor djupt där inne, hur mogna och på-väg-att-bli-vuxna de än är.
Anna Larsson skrev (ännu) en mycket bra krönika i SvD igår, om lyckan över att vara mamma (och pappa också för den delen). Rekommenderas!
Själv drar jag snart iväg för att rida Clydesdale-häst (ni vet, de där stora som drog bussar i London under Dickens tid...) och sen ta båten till ön för en sista hösthelg med vedspis-eldning, promenader och kortspel.
Ha en skön hösthelg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar