Jo visst hade vi druckit lite väl mycket rödvin. Vi har dessutom rätt lätt att trigga varandra till vild och kreativ galenskap.
Till sist hamnade vi framför datorn och hon visade en oskyldig form av att se foton på varandra, ge komplimanger och kanske börja chatta, allt under paraplyet Facebook. Jag hade aldrig hört talas om den funktionen, och tittade nyfiket på när hon surfade runt och förklarade. "Inget för mig" tänkte jag, "jag har fullt upp med att hinna kommunicera med de jag redan känner."
Men så blev det bara så vansinnigt kul. Mitt i natten, med varsitt glas vin, och inte sjutton handlade det om "pretty eyes" längre. Plötsligt dök det upp den ena bångnande kalsongen efter den andra, ja t o m hela härligheten i ståndaktigt tillstånd och vi skrattade så att vi grät när vi svarade allt annat än det som förväntades av oss. Amerikanare, irländare, fransmän - alla fick de del av två svenskors humor och lekfullhet, ja kanske också en släng av elakhet.
En av dem, en islänning, förstod inte. Gång på gång kom allvarliga frågor, vem är du, hur mår du, hur har du haft det idag på jobbet, vad menar du med vad du skrev, I don't understand, tack för att du skriver till mig, kan vi chatta vidare imorgon? och så vidare.
Då satte vi skratten i halsen.
Leken fick en besk eftersmak i munnen.
Framför en datorskärm någonstans därute i cyberspace kan det sitta en mycket ensam människa.
Tags Facebook, Social me, chatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar