Kurar ihop mig bredvid duvorna på Konserthustrappan. De stoppar in näbbarna under vingen. Jag döljer min blekhet i halsduken.Kantareller för halva priset utlovas de tappra som vandrar runt bland stånden. Dropparna är mikroskopiska och kryper in genom kappärm och jeanslinning.
Hösten har kommit men jag sjunger inte "Skynda dig, älskade, skynda att älska...". Jag är här och nu, det är som det är. Sen kommer hon och vi pratar i flera timmar.
Vissa dagar är bara helt enkelt som de ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar