Ett meddelande

Jag gör som Snusmumriken och drar söderut.
Tillbaka i början av november, förhoppningsvis fylld av historier och bildberättelser.
Välkomna tillbaka då, ni välkända, främmande, slump-surfande, varje-dag-besökande och nyfikna läsare.

Må era kameler aldrig sakna vatten.

The Palin Song (att dra en vals...?)

Tags Sarah Palin

Ny utmaning antagen

Vi bloggare är ett listigt släkte: vi förser varandra med listor och teman till kommande inlägg på våra personliga sidor. Praktiskt - och roligt! Men säkert inte lika spännande att läsa andras svar som att komma på egna. Varsågod att anta utmaningen vidare alltså.

Var ligger din mobil när du sover?
På sängbordet (designat av min egen morfar).

Hur känns det när du inte har din mobil på dig?
Då är det semester.

Hur många samtalsminuter har du ringt?
218 timmar, 59 minuter och 48 sekunder.

Hur många mobiler har du haft det senaste året?
Bara denna. Nokia, slide, en kameramobil. Tjänstetelefon. Grym.

Blir folk irriterade över att din mobil ständigt är med dig?
Nej. Antagligen har de sina egna med sig hela tiden också.

Vad står det i det 4e sms:et i din inkorg?
”köp honung”

Vad står det i det senaste skickade sms:et?
Långt och personligt till en vän, så det tänker jag inte skriva här.

Vem är överst på listan över missade samtal?
"TROSA".

Vem är 6a på listan över mottagna samtal?
Musikhögskolan i Stockholm.

Vem är 2a på listan över uppringda nummer?
En pianist.

Vad har du som bakgrundsbild?
Jag väljer alltid en bild som ska påminna mig om var mitt fokus skall ligga. Just nu bild på N+M.

Vem är den första på bokstaven “G” i din kontaktlista?
En arbets-kontakt i Hälsingland.

Den bästa låten på din mobil?
”Triohatala” med Stimmhoren (låten är underbart osannolik).

Den sämsta låten på din mobil?
”Triohatala” med Stimmhoren (den är fullständigt galen).

Den första bilden du ser när du går in på dina foton på mobilen?
Huset på Bedarö.

Hur mycket är klockan när du gör detta?
För sent. Men det är väl någon slags "nedvarvning" ändå, innan läggdags.

Tags mobiltelefoner, utmaningar, kommunikation, bloggteman

22 oktober

November är på väg att krypa in under mitt skinn och jag kryper ner i sängen en stund till när flickorna gett sig av till sina skolor. Jag har frusit i flera dagar fast jag är alldeles för tjock. Under duntäcket slappnar kroppen av till sist. Då sätter den stora tröttheten in.

Sist jag var ledig var augusti 2008. Igår, i full fart mellan heltidsjobbet, extra-föredragen, på fritiden-regisserandet och mamma-ansvaret, klantade jag mig rejält i en trång parkeringslucka och skadade både min och en främmande mans bil. I stället för att gräma mig över pengarna, besväret och sveda och värk tänkte jag bara:

Man måste ha marginaler.
Jag måste skaffa mig marginaler.

Coming to a theatre near you...

En liten TV-krönika efter en slö söndagkväll

Ibland kanske saker och ting ska få vara kvar på sina naturliga platser. Liksom företeelser.

För ett tag sen cirkulerade klipp ur japanska humorprogram på Facebook. Och jisses vad jag skrattade åt fnissiga vuxna män som turas om att låta sig straffas på det mest larviga sätt (bli pussad av pensionär till exempel) - allt detta i en seriös biblioteksmiljö där tystnad råder. Eller när rymdklädda karlar måste göra akrobatiska konster för att slippa bli nerknuffade i vattnet, ackompanjerade av en hysteriskt skrikande och skrattande publik.

Men nu. Här? Nej...
Förlåt, men "Hål i väggen" fungerar inte i lagom-Sverige, Artighets- och Blyghets-landet, vi-är-så-få-att-nästan-varenda-en-kan-bli-kändis- nationen. Japansk humor går ut på det osannolikt roliga i själva fallet, att tappa ansikte och kontroll, en barnslig befrielse från rådande sociala mönster.

Det är kontrasterna som skapar komik. Motsatserna. Och det är betydligt roligare med en gravallvarlig Johan Ulvesson som skäms över universum än semi-kändisar som förstör frigolit.

Tags "Hål i väggen", Parlamentet, Humor, TV-underhållning, komik

Veckans Och Så Vidare

Veckans Ensam Mamma Söker
Kulturpengar till egna projektidéer. Något för TV4?

Veckans Itma Hoha M'botenbaba
Jag. Vaknar mitt i natten. Har så ont att jag får yrsel. Men göra något åt det? Nähä. Jag reder mig nog.

Veckans Comeback
Fluortant i klassrummet. Äntligen blir det ordning på ungdomen igen!

Veckans Krig
De är fler men jag har starkare vapen. En efter en sugs bananflugorna in i dammsugaren.

Veckans Genväg
Hämtmat.

Veckans Wagner
Jag håller fullständigt med min opera-älskande far att det är på tiden att det sänds ut föreställningar i TV, även om konstarten avnjutes bäst live och det riskerar att bli lätt överspels-teater i närbild. Kunde inte helt ta till mig Elsa Beskow-estetiken, men när Anna Larsson dök upp som Erda i ”Rhenguldet” upphörde allt annat runt om att existera.

Veckans Trängande Behov
Dags att köpa almanacka för 2009. Jisses vad tiden går.

Veckans Power Pinuppa
Hon är grym. Och modig. Premiär på Mosebacke i Stockholm tisdag kväll.

Namnlöst

Kvinnan i jeans tittar rakt framför sig men möter ingens blick. Ansiktet är blåslaget.

På tunnelbanan vankar en man fram mellan stressade kroppar. Han talar inte svenska men gesten är tydlig och min femkrona besvaras med en lätt bugning.

På trottoaren sitter en tonåring med luvan dragen långt ner i pannan. ”Hjälp en hemlös” står det på den tomma papplådan. Jag försökte.

Dessa öden har också med mig att göra, de vilar på mina axlar, hugger i mitt hjärta. Jag tog inte hennes hand och sa att jag skulle följa henne in på en annan väg. Jag förmådde inte ge mannen trygghet eller den unga människan ett hem.

Men jag delar frivilligt med mig av mina resurser. Jag betalar gärna mer skatt så att de slagna och utslagna kan få organiserat och kunnigt stöd. Och jag skulle vilja säga till alla jag möter: snälla, kan vi inte hjälpas åt att skapa ett samhälle som tar hand om alla?

Tags samhällspolitik, utslagning, hemlös, misshandel, solidaritet

Flashback

Allt vi gör får konsekvenser.
Till exempel: du letar efter ett dokument i en låda. Lådan är fylld av oplanerat kvarlämnade spår av ditt liv. Gamla lappar, kort, brev, formuleringar på papper.

En timme senare har du återupplevt allt igen. Hettan i passionen, sorgen vid olika avsked, uppgörelserna, hyllningarna, vänskapsbanden och festerna.

Du undrar om du egentligen inte skulle bränt upp allt det där för länge sen.
Men å andra sidan fick du chans att scanna av dina erfarenheter än en gång. Och du tänker att du nu förstår det som då var obegripligt.

När man vet bättre gör man bättre.
Men allt du gör får konsekvenser.

Väntans tider

Det förut så ihåliga kylskåpet är nu fyllt av mjölk, ost, youghurt och juicer. I frysen har bullar och bär möblerats in tillsammans med köttfärs och fisk. Fruktfatet är fullt. I de två mörka rummen har välkomnande lampor tänts och kortleken ligger redo i köksfönstret.

Snart kommer de jag älskar mest av allt. Dotter N och dotter M.

Tags barn

Allt vi gör får konsekvenser.
Till exempel: du letar efter ett papper i en låda. Lådan är fylld av oplanerat kvarlämnade spår efter ditt liv. Gamla lappar, kort, brev, minnen.

Två timmar senare har du återupplevt allt igen. Hettan i passionen, sorgen vid ett avsked, uppgörelserna, hyllningarna, vänskapsbanden och lekarna.

Du undrar om du egentligen inte skulle bränt upp allt det där för länge sen.
Men å andra sidan får du chans att scanna av dina erfarenheter än en gång, också i belysning av andras formuleringar. Och du tänker att du nu förstår det som då var obegripligt.

När man vet bättre gör man bättre.
Men allt du gör får konsekvenser.

Ett 88-öres inlägg

Om jag tappar en åra kan jag inte längre ro, men jag finner säkert råd. En man sa till mig att jag har smedhänder, så jag kan alltid sätta mig i fören och paddla fram i tillvaron.

Om mina pengar tar slut är det inte hela världen. Jag har en gitarr och jag har redan sjungit på gatorna i Paris, Avignon och San Sebastian.

Men när laddaren till min mobiltelefon är försvunnen och displayen visar att det snart är nattsvart, då blir jag orolig och nervös. För allting går med elekricitet och hur ska jag kunna kommunicera med omvärlden utan det som strömmar runt som ni vet - härs och tvärs igenom tråden?


Etiketter: moderna tider, electricitet, prylar, teknik

Fem frågor (som är sex)

Hittade en utmaning på nätet som jag antog.
Skickar också den vidare till dig – om du har lust!

1. Vilken mat äter du ofta?
Är periodare. Wok-period, italiensk period, salladsperiod, kryddstarkt-period. Just nu är jag inne i en ”jag-har-inte-lust-att-äta-överhuvudtaget”-period. Trist.

2. När du är på kalas, är du den person som sitter still eller hjälper du till att duka av?
Hjälper till. Tveklöst.
Brukar gå hem sist av alla, eftersom det ju måste städas också…

3. Var sitter du helst när du bloggar?
Där jag kan vara ensam och höra mig själv tänka.

4. Köper du ofta Triss?
Aldrig. Tror inte på lotterier.

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Seglade i Adriatiska havet som tonåring med min pappa och hans Jugoslaviske arbetskamrat. Satt i fören och sjöng med delfiner simmandes under mina fötter. De tittade upp på mig och log.

6. Vilken TV-kanal tittar du på mest?
På den där det går nyheter eller film eller en bra dokumentär. Ser minimalt på TV. Men på måndag börjar Prison Break - då sitter jag på nytt klistrad framför TV3!

See, how she leans her cheek upon her hand!

I nästan hela mitt vuxna liv har jag levt i olika lägenheter med balkong. I lyan i staden vid Vänern är balkongen en utstickande fyrkant med räfflad plåt. I hemmet med döttrarna är det ett större inglasat rum med egenhändigt nylagd trätrall, lätt bohemiskt inrett med blommor, ljusstakar och skulpturer.

Men hur länge jag än står på mina olika balkonger, så når mig aldrig några toner från dragspel, fiol eller mandolin. Ingen reciterar blankvers, ingen sjunger italienska serenader eller franska chansoner. Inte ens ett grötrim bjuds jag på.

Ändå: jag har varit med om det, en gång. Gymnasiet, sista ring. Jag hyrde en etta för att slippa pendla, och plötsligt, en försommarkväll mitt i student-yran, hörs hög och klar sång under min balkong. När jag böjde mig över balkongräcket stod där en manlig klasskompis med ros i hand. Om det var för att jag hade H3A’s inköpta låda med champagne i min lägenhet vet jag inte – men jag ler fortfarande vid minnet.

Du är också välkommen att sjunga en trudelutt någon kväll.
Jag väntar!



Tags Romeo och Julia

Veckan som varit – revival

Återupplivar mitt gamla "Veckan som varit"-tema.
Egentligen har det inte hänt särskilt mycket alls.
Det är då det är en utmaning att se det lilla i det stora, liksom…

Veckans Blixt
Bella. I full fart gasar vi om grabben i Jaguaren, min bil och jag.

Veckans Utan Kompass I Tillvaron
Missar avfarten till min egen gata. Har jag verkligen varit borta så länge?

Veckans Mentala Liniment
Alla höstfärger. Mina ögon blir alldeles lena och hjärtat alldeles mjukt.

Veckans Crush
Sigge. Husse får ursäkta.
(Hade det varit ”Förra veckan som varit” skulle jag skrivit Pierre Dubonet. Förtjusande karaktär!)

Veckans Kvardröjande Själar
Två svalor i slottets tomma, luftiga, ödsliga musiksal. Fladdrandes runt måndag eftermiddag. Jag vet fortfarande inte om de kommit ut.

Veckans Cat Bland Hermelinerna
Tillfällig gäst på ett möte med mäktiga män. Mycket intressant.

Veckans Tår I Ögonvrån
Varför blir jag alltid rörd när någon är snäll mot mig?

Veckans Mest Oumbärliga
Ny produkt på marknaden: Apa i plast som torkar dina nylackade naglar.
(Förstår inte hur jag någonsin kunnat leva utan en sån… not.)

Veckans Skärgårdsromantik
Läser 2009 års förslag på fastighetstaxering:
”Byggår 1890”. ”Avlopp saknas”. ”Uppvärmning enbart med vedspis”.
Jag älskar det precis just sådär.

Inget börsfall här inte

Det ligger liksom en sordin över hela stan. Kanske över hela Sverige? På torget är det öde, i matbutiken nästan inga kunder. Möjligen är det finanskrisen det hela handlar om, för Ingmar Stenmark har för länge sedan slutat åka utför.

Småregn i luften, brungula löv som virvlar över trottoarerna. Radio och TV pratar oavbrutet om ekonomisk kris men jag har redan köpt en resa för mina pengar så jag har sol i sinnet. I sandlådan diskuterar partiledarna vem som får leka med vem. (Hur orkar dom?)

Det är fredagkväll och även jag är lite sordinerad. Så jag åker till Skövde och ser en urhäftig ”Little shop of horrors” (Skövde Operettsällskap, regi Sonja Gube). Med glädje, energi, raffig 60-tals rock och fantasifullt fräcka grepp försvinner alla sordiner i hela världen.
Höst-låg? Gå på musikal!

(Och här är mitt credo: ju mer kris i ekonomi och politik, ju mer behöver vi kulturen...)

Tags finanskrisen, börsfall, Mona Sahlin, Little shop of horrors, kultur

Mitt privata genusperspektiv

Ett tag kändes det som om jag var en sån där ungkarl som alltid sitter kvar sist på jobbet, när de andra gått hem till sina familjer. Korridoren ekade tomt. Byggarbetarna utanför fönstret hade slängt in handduken för evigheter sen, och belysningen släckts i resten av huset.

Till sist gick jag hem. Inte det minsta sugen på mat, aktivitet eller kickar. I förförar-lägenheten med alla indirekta ljus (har dock inte provat den i just det syftet, dock – för mig är det en arbetsbostad) syntes det med vilken ovarsam hand jag hållit i mitt hem den sista tiden. Kylskåpet var tomt. Diskhon full.

På med musiken! Fram med trasan och sprutkemikalierna! In med dammsugarsladden i väggen!

En timme senare känner jag mig härligt kvinnlig igen. Om det inte vore för den där lilla löjliga mustaschen på överläppen, det vill säga….

Tänk vad lite motstånd kan göra

På mitt gym finns en mängd rekvisita. Varje gång jag ställer upp mig i tajta träningskläder framför spegeln ligger en liten hög vid mina fötter. Lik förbaskat visar det sig alltid att jag glömt något ett par låtar in i själva passet.

Det är gummisnodd runt fötterna - och jösses vilken skillnad det är, att lyfta med den där gröna marodören som håller emot, som vill åt sitt eget håll, som hindrar min ohämmade framfusighet. Sedan är det bandet, fastkilat under hålfot eller bakom knän och stadigt omlindat mina nävar. Hej och hå, bara att dra. Plastdoften slår emot mig varje gång händerna närmar sig bröstkorgen, och skulle jag bara slappna av skulle vi fara all världens väg, jag och mina lemmar. Hantlarna får mitt gäddhäng att darra mer av anspänning än överskottsfett; upp, ner, upp, ner, bak, fram, håll emot, sakta tillbaka på fyra. Sist är det sandsäckarna. Lätta kan de tyckas vid första anblicken. Men liggandes snällt på nacken gör de lyftet aningen jobbigare. Vilandes i händerna som rör sig några centimeter över golvet gör de övningen späppet svettigare.

Motstånd är bra. Så kom an: utmana mig att spänna mina muskler – inte bara de fysiska. Vi blir båda starkare då.

Idag: favorit i repris

I brist på tid och inspiriation publiceras idag ett tidigare inlägg - jag har ju faktiskt fått nya läsare sedan mars 2007. Imorgon kanske lusten på något nytt återvänder!

Överfall i vardagen

Jag ser honom i ögonvrån. Det är något med kroppsvikten, någon slags lutning ovanför jeanslinningen - till min fördel. Jag förstår vad som kommer att hända, och bestämmer mig omedelbart för en lätt huvudvridning bort från honom, blicken snett ner och ett intensivt upprepande av min affirmation "jag är inte intresserad, jag är inte intresserad, jag är inte intresserad".

Det hjälper inte. Mannen ifråga är tondöv. Förstår inte kroppsspråk. Har ingen magkänsla. Istället dras han sakta mot mig, som om jag var en magnet.

Då skyndar jag på mina steg. Byter undertext: nu tänker jag mig att jag är en mycket upptagen kvinna på väg mot ett utstakat mål. Dribblar mig fram i tillvaron, rakt upp i krysset bara, ingen hindrar mig på vägen, ingen tacklar mig åt sidan, ingen fäller mig på det vältrimmade gräset.

Förgäves. Nu ser jag i utkanten av mitt synfält att han faktiskt rör sig. Långa steg (det är en lång man), en, två, tre och han är framme.

Då gör jag det. Jag är beredd, för det här har hänt mig tidigare, flera gånger, och jag har lärt mig vad som kommer; den smeksamma rösten, det lilla försäljarleendet, huvudet på sned och fingertopparna beredda till attack.

Ja, jag gör det. Blixtsnabbt! Inte en sekund att förlora.
Med stadig röst säger jag:
- Nej tack. Jag vill inte ha en gratis mobiltelefon.

Jag klarade det! Återstår zick-zack färd mellan gratistidningsutdelare (en morgon räknade jag till nio attacker), duckande för marknadsundersökningar, långa omvägar runt människor med svarta pärmar mot vänster underarm och merchandice-pennor i andra handen. Det är tufft där ute i djungeln...

Men när killen kom fram med sin Situation Stockholm kunde jag se honom rakt i ögonen.
- Du, jag har den. Tack i alla fall!

Ett smultronställe, så här på hösten

Stearinljus och gästbok på toaletten. Gamla stolar med snirkligt sammetstyg. Kuddar i olika färger i den långa träsoffan längst väggen. Äpplebitar i vattenkannan, fruktkorgar vid disken och en antik köttkvarn som pikant inredningsdetalj. Kaffe med After Eight och grädde på toppen. Värme och svag doft av italienska kryddor. Konstutställning på väggarna.
Om ni är i Lidköping: missa inte Larssons Skafferi.

Vi pratar i några timmar. När jag sen traskar jag hem i solnedgången undrar jag var jag egentligen hör hemma...

Rösten i huvudet

Scen 1 (sängen)
- Klockan är halv sju. Upp och iväg, bruden!
- Men alarmet ringer först om en halvtimme...
- Du är redan vaken. Vad väntar du på?
- Tänkte kanske ligga och dra mig en stund -
- Lägg av. Du är vaken och pigg. Sätt igång!

Scen 2 (kontoret)
- Ok. Bara att börja.
- Men det är ju så mycket roligare att skapa en film om äventyret förra veckan!
- Spelar ingen roll. Webben skulle ha uppdaterats för flera dagar sen.
- Bara en liten stund?
- Nix. Det andra har högsta prioritet. Business before pleasure, you know.

Scen 3 (kontoret kl 14.00, uppdrag slutfört)
- Du. Det kurrar.
- Men jag har ingen lust.
- Nänänä. En normal människa hade gått på lunch för två timmar sen.
- Jamen jag håller på med filmen! Titta vilken fin presentation av projektet det blir.
- Jaja... Men du måste inte göra det precis just nu. Gå och ät människa!

Scen 4 (sen eftermiddag, tillbaka på kontoret efter en sväng till slottet)
- Gympa-pass om en kvart.
- Jag vet inte om jag orkar... Måste jag?
- Jaså, du är en latmaja nu också?
- Nej, eller jo, eller så här: jag har ju faktiskt gått i massor av trappor idag.
- Gills inte. Nu får du lägga på ett kol. Seså, ta din bag och skynda dig!

Visst. Det som behövdes göras blev äntligen gjort, jag fick i mig mat och känner mig glad och stark efter motionspasset.
Men när rösten började komma med små gliringar om vad som syntes i den stora spegeln i gymsalen, ja då bad jag den faktiskt att hålla käften!

Med facit i hand

Regn och höstrusk i Halmstad. Vännen och valpen har krupit ner under täcket igen. Mitt kaffe har kallnat och fingrarna är lite stela (hyresvärden har ännu inte satt på värmen i huset). Det är söndag och allt är väl.

Igår pratade vi om kris och försoning. Lustigt hur livet kan innehålla så enormt stora variationer. Stormar, gräl och tårar, likgiltighet, relationer som slits sönder, hem som delas upp, egendom som köps ut, sårade egon och skuldtyngda axlar. Och så - otroligt nog - nya vägar, ökad förståelse och mognad, kunskap som inte kunnat förvärvats på annat sätt och en känsla av ökad livskvalitet.
Fördjupning. Förvandling. Försoning.

När jag ser tillbaka i min egen backspegel ser jag katastroferna som fullständigt nödvändiga. Jag skulle inte vilja vara utan en enda av dem.

Sigge, 6 månader

Fast

Tänk...
Tänk om...
Om bara det...
Det skulle kanske...
Kanske det ändå finns...
Finns bara en möjlighet så...

Det är lördag morgon och jag sitter fast i en fälla. Önsketänkande-fällan. Bara att mobilisera all kraft, ta ett ordentligt tag i sig själv och rycka loss.
För vissa saker går bara inte.

Torsdag

I källaren en törstig fånge. I hörnrummet ett spöke som inte pratar. Trädgårdsmästaren leder arbetet med att kratta ogräs i gångarna, men bakom hans rygg gräver vi upp 400 år gamla notblad ur rabatten. Fataburshustrun förbereder en fest där servetterna viks till tulpaner. På orkesterläktaren i den stora praktsalen sitter en hovmusiker och spelar på sin fiol. I ett av de rikligt dekorerade sovrummen suckar furstinnan. Och längst upp på vinden vilar en gömd skatt.

En saga? En äventyrsfilm? Nej nej, inte alls. Bara en helt vanlig dag på jobbet.

Kväll. Trött. Nöjd.