onsdag, oktober 15, 2008

Ett 88-öres inlägg

Om jag tappar en åra kan jag inte längre ro, men jag finner säkert råd. En man sa till mig att jag har smedhänder, så jag kan alltid sätta mig i fören och paddla fram i tillvaron.

Om mina pengar tar slut är det inte hela världen. Jag har en gitarr och jag har redan sjungit på gatorna i Paris, Avignon och San Sebastian.

Men när laddaren till min mobiltelefon är försvunnen och displayen visar att det snart är nattsvart, då blir jag orolig och nervös. För allting går med elekricitet och hur ska jag kunna kommunicera med omvärlden utan det som strömmar runt som ni vet - härs och tvärs igenom tråden?


Etiketter: , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Koppla laddaren till en dynamo, så trampar du lätt problemet ur världen.

Catarina sa...

Så klart!

Men mitt problem var att laddaren var försvunnen. Bortslarvad. Ceased to be.
Så nu har jag köpt en ny. Lätt som en plätt, ingen avancerad problemlösning här inte.

(Men det var en intressant tanke, vad som inte längre går att klara sig utan i ett modernt kommunikationssamhälle...)

Anonym sa...

Prova att blogga utan dator! Skriva små lappar med iakttagelser, betraktelser och tankar som du lägger på ICA, Posten, biblioteket, tvättstugan, tunnelbanan...

Fast det kanske bara kallas nedskräpning då?

Kram, Annika

Catarina sa...

Hahaha - Annika - I love it!

Det är ju en helt genial idé. Live-bloggare, liksom.

Jag bara måste prova. Ser ni små lappar överallt så vet ni var de kommer ifrån!