Med facit i hand

Regn och höstrusk i Halmstad. Vännen och valpen har krupit ner under täcket igen. Mitt kaffe har kallnat och fingrarna är lite stela (hyresvärden har ännu inte satt på värmen i huset). Det är söndag och allt är väl.

Igår pratade vi om kris och försoning. Lustigt hur livet kan innehålla så enormt stora variationer. Stormar, gräl och tårar, likgiltighet, relationer som slits sönder, hem som delas upp, egendom som köps ut, sårade egon och skuldtyngda axlar. Och så - otroligt nog - nya vägar, ökad förståelse och mognad, kunskap som inte kunnat förvärvats på annat sätt och en känsla av ökad livskvalitet.
Fördjupning. Förvandling. Försoning.

När jag ser tillbaka i min egen backspegel ser jag katastroferna som fullständigt nödvändiga. Jag skulle inte vilja vara utan en enda av dem.

Sigge, 6 månader