Till sist gick jag hem. Inte det minsta sugen på mat, aktivitet eller kickar. I förförar-lägenheten med alla indirekta ljus (har dock inte provat den i just det syftet, dock – för mig är det en arbetsbostad) syntes det med vilken ovarsam hand jag hållit i mitt hem den sista tiden. Kylskåpet var tomt. Diskhon full.
På med musiken! Fram med trasan och sprutkemikalierna! In med dammsugarsladden i väggen!
En timme senare känner jag mig härligt kvinnlig igen. Om det inte vore för den där lilla löjliga mustaschen på överläppen, det vill säga….
2 kommentarer:
Kom över till Farbror Sid... där känner du dig alltid välkommen, även i en nog så begynnande mustasch för här lovprisar och högaktar vi mustascher i alla de former... ;-)
Vad vore en kvinna utan sin mustasch!
Skicka en kommentar