Kvinnan i jeans tittar rakt framför sig men möter ingens blick. Ansiktet är blåslaget.
På tunnelbanan vankar en man fram mellan stressade kroppar. Han talar inte svenska men gesten är tydlig och min femkrona besvaras med en lätt bugning.
På trottoaren sitter en tonåring med luvan dragen långt ner i pannan. ”Hjälp en hemlös” står det på den tomma papplådan. Jag försökte.
Dessa öden har också med mig att göra, de vilar på mina axlar, hugger i mitt hjärta. Jag tog inte hennes hand och sa att jag skulle följa henne in på en annan väg. Jag förmådde inte ge mannen trygghet eller den unga människan ett hem.
Men jag delar frivilligt med mig av mina resurser. Jag betalar gärna mer skatt så att de slagna och utslagna kan få organiserat och kunnigt stöd. Och jag skulle vilja säga till alla jag möter: snälla, kan vi inte hjälpas åt att skapa ett samhälle som tar hand om alla?
Tags samhällspolitik, utslagning, hemlös, misshandel, solidaritet
1 kommentar:
Pengar finns redan (fler artiklar). Men ingen verkar ifrågasätta auktoriteten hur de används. Och jag tror att faktiskt måste starta med "vi", utan att vänta på auktoriteten, vilken istället måste ställas till ansvars på något sätt. Därför skulle det behövas en författningsdomstol för att skydda dessa utsatta mot makt auktoritetens övergrepp. Ett första steg är att börja försöka förstå sig själv som människa. Och även där kan man ha hjälp av hemlösas, och andra utsattas, erfarenheter.
http://emergenceofhumantouch.blogspot.com/2008/09/toppolitiker-och-bottenmnniskor.html
Skicka en kommentar