Tar du tillfället i flykten när det står framför dig?
Vågar du?
Det är lätt att sluta sig, som skydd. Jag vet, jag har haft visiret nedfällt i ett par års tid nu. Nödvändigt, men tråkigt i längden. Nu räcker det.
Nu vill jag vara vidöppen. Låta saker ske.
Törs jag?
2 kommentarer:
KLART ATT DET GÅR!!!!
Ja du törs, för livet är så mycket mer än det du just lagt bakom dig. Hur smärtsamt svart och tungt det än varit så kommer solen till sist att bryta sig igenom...precis som bilden i din förra blogg. Rätt som det är spelar en solkatt dig i ansiktet och lurar dig att nysa och le...tro mig ,jag vet
Skicka en kommentar