Som minotaur krossar jag alla tunnor och vaser jag ser – tjakloff! - samtidigt som min vän kentuaren jagar iväg odjuren. Faunen drar i spakar, samlar nycklar och öppnar kistor. Och titta där: en liten öppning. Minotauren är för stor, jag hoppar in i dvärgen istället. Springer snabbt som en vessla, kastar repet, klättrar obehindrat upp till bröstvärnet. Heja! heja! - men akta, det kommer fler.
Nu viner pilar genom luften! Skutt över på den stores rygg: trygg och säker ser jag på när jätten sparkar, stampar och förintar katapulterna. Hopp ner, fort fram, samla silver och guldskärvor, där – en örn! Jag lyfts och flyger över slottet och jag är räddad.
Puh!
Så försvann två timmar snabbt som blixten tillsammans med dotter och dotters födelsedagspresent…
6 kommentarer:
Datorer och spel kan vara en skön verklighetsflykt ;-).
Verklighets-PAUS kanske?
Sen tror jag faktiskt det är lite utvecklande för hjärnan ändå att hitta spår, se mönster och lösa gåtor och problem.
Men nu kanske jag bara försvarar mig... jag ska ärligen säga att det var VANSINNIGT ROLIGT! Jag skrattade hela tiden. Dotter M också.
Vad heter spelet? Smittad av din entusiasm.
kram Malin
Hahhah.Du äger ju på spelet!!! XD Tiden flyger iväg när vi spelar spelet!
Malin:
Playstation 2
Narni - Prins Caspian.
Rekommenderas!
Nu har vi gått upp en nivå och blivit barnen. Rantade runt i en grotta fylld av irrande kackelackor (eller var det gråsuggor?) igår kväll. Tur att vi hade facklor med oss...
(NarniA ska det vara)
Skicka en kommentar