Det finns inte något vackert kvar. Nu är där ett slagfält med likdelar. Smuts och förruttnelse. Förhoppningarna, längtan, drömmarna - allt blev till aska. Båda parter deltog, båda parter anföll, båda låg i bakhåll.
Men jag är inte längre intresserad av vad som hände. Jag vill inte älta skuldfrågan, sambanden. Jag skulle vilja hålla ett gott minne kvar i min hand, och sen dansa vilt tills en ny sol går upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar