Ljudlig grymtning bakom min rygg.
- Jaha. Jag bytte kö för att jag trodde att den här skulle gå fortare!
- Jo, säger jag stilla. Men vad gör några minuter av våra liv?
- Jag har faktiskt en tid att passa.
Jag är tyst. Efter en stund hörs en irriterad suck.
- Det är typiskt. Det är alltid så här på lördagar. Att dom inte kan skaffa mer folk.
- Men om det var mer personal, då skulle det väl kosta mer för oss att handla?
- Nejdå. Det är en fråga om prioriteringar.
Hon trycker varorna intill kroppen och biter ihop käkarna.
När det blir min tur lägger jag upp allt på bandet, betalar och går därifrån.
Jag kom också för sent dit jag skulle.
Men jag var harmonisk.
2 kommentarer:
Känner igen detta så väl med den skillnaden att jag ofta är den som tänker hur butikerna och de anställda i butiken har svårt att prioritera kunder framför att packa upp tablettaskar eller snacka med en kollega eller tömma papperskorgen. Det känns som de gör allt de kan för att inte vara serviceminded. Men visst, jag tänker som du.. vad är ett par minuter av mitt liv? :-D
Och jag tänker, i långa kön:
"Så skönt. Här får jag en stund. En egen stund.Fem minuter alldeles stilla där jag inte kan göra så mycket mer än att vila och filosofera. Tack!"
Skicka en kommentar